Hur det var förr (ur boken om Möja)
(Texten hämtad från Boken om Möja som utkom 2003) och varsamt redigerad)
Redan under 1200-talet, i Kung Valdemars jordebok, finns ön omskriven som Myghi och befolkning på Möja har det funnits sedan 1500-talet då fem fiskarbönder fanns i Bergs by. I Löka och Långvik fanns också ett fåtal hushåll under samma tid. I början på 1600-talet byggdes ett kapell på samma plats som dagens kyrka.
Befolkningen ökade successivt, det finns en uppgift om 66 mantalsskrivna personer på Möja år 1637. Redan tidigare fanns byarna Bergha, Löka, Rammsemora, Langewik och Södher möja och det är lätt att känna igen namnen än i dag även om stavningen har förändrats.
Ön brändes ner
Under 1700-talet när Karl XII krigade ute i Europa hade skärgårdsbönderna det ofta bättre än fastlandsbonden. Krigen påverkade inte skärgården så mycket, den låg ”vid sidan av” och man blev därför mer eller mindre överrumplad när ryssarna en sommardag år 1719 kom farande och totalt skövlade både Möja och många andra skärgårdsöar. Det finns en sägen om en kvinna vid namn Ragnhild som sprang för livet jagad av några ryssar. För att rädda sig kastade hon sin mössa i sjön och kröp själv in under några stora stenar och lyckades på detta sätt rädda sig, eftersom ryssarna trodde hon drunknat. Än idag heter platsen Ragnhilds grotta, och den ligger strax norr om Ramsmoraviken.
Man kan fortfarande se så kallade ryssugnar på vissa ställen. Dessa ugnar byggdes av ryssarna som behövde tillaga stulet kött och bröd de bakat på stulen säd. De bäst bevarade ugnarna finns vid Fornby, Saltvik och i Hamn, men även de är ganska hoprasade och kan vara svåra att hitta för den oinvigde.
