Möja kyrka (ur boken om Möja)
(Texten hämtad från Boken om Möja som utkom 2003) och varsamt redigerad)
Kyrkan har en ganska central betydelse på Möja. I både glädje och sorg. Här har många Möjabor blivit döpta, konfirmerade eller vigda. Här hålls minnesgudstjänster, konserter och skolavslutningar. Och begravningar förstås. Kyrkogården är mycket vackert belägen.
Sommartid har man ett mycket ambitiöst program med poesi, musik och friluftsgudstjänster som brukar locka många andra än dem som vanligen bevistar söndagarnas gudstjänster. Förr var Möja en egen församling, men nyligen har sammanslagning skett med Djurö och Nämdö församling och ibland förekommer gemensamma aktiviteter. Vid dessa tillfällen anordnas båttransporter mellan öarna i kyrkans regi. Ofta kommer folk långväga ifrån för att gifta sig, eller döpa sitt barn i Möja kyrka.
Kyrkans historia och arkitektur
Redan 1630 fanns ett kapell angivet på den plats där den nuvarande kyrkan är belägen. Kapellet revs 1768 och i stället uppfördes den nuvarande kyrkan av fortifikationsbyggmästaren Carl Örn. Innan dess hade planer framförts på att bygga en stenkyrka. Förslaget kom från överste Anton Wrangel, på vars mark kyrkan skulle uppföras.
Församlingsborna satte sig emot planerna eftersom de ansåg att en stenkyrka skulle bli för dyr och man inte ville ”få fira gudstjänst under bar himmel” medan man insamlade medel till sådan byggnad. Deras inställning var mer realistisk än överstens, och kyrkan byggdes i stället av liggande timmer på gråstensgrund.
1839-1840 restaurerades kyrkan, ett vapenhus byggdes och försågs med en mindre tornspira. Denna tornspira utbyttes 1885 mot den nuvarande och samtidigt tillkom ytterväggarnas pärlspåntpanel. I tornet hänger tre klockor, och en trappa upp i tornet finns ett litet fotomuseum med äldre ritningar etc.
I kyrkan hänger tre mässingskronor från 16-och 1700-talet, och i koret hänger ett votivskepp. Skeppet är en kopia, originalet finns numera i Nordiska museet. Kyrkan har en dopfunt i kolmårdsmarmor på ett ställ av snidat trä som härrör från 1700-talet. Nattvardskärlen är gjorda 1710, och kyrkans brudkrona inköptes omkring år 1860.
